Glasblåsarens själ
den som vaknar och drunknar
varje kväll i glasets
hypnotiska makt
kräks varje natt i handfatet
fyllt av tompavor
ni delade stall
och fölet som kom på besök
det var hans
då människor fångas bland rusets garn
det goda vi ser i andra
är det som finns inom oss
Det är först då vi går genom
stora tragedier och sorger
det är då vi vaknar
och ser allt det solkiga hos andra
väljer bort kontakter
frivillig isolering
för att inte gå under
bland språkets dimmor