Esmeralda kom en solig dag släntrande över den
hyggligt höga Västerbron. Där fick hon syn på en
ung och gänglig man i en ålder av några år och tjugo.

Långsamt smög hon sig närmare för att inte störa
för mycket, ty han verkade vara upptagen med något.
Han imiterade någon som med kastspö höll på

med litet fiske en vacker dag i maj. Då hon var i
jämnhöjd med gossen lutade hon sig mot räcket,
utom att stanna till och kasta ett getöga åt sidan.
Sedan yttrade hon sig med ett inledande försök.
- Tjena.
Efter att ha sneglat åt sidan, den sida om räcket
till bron där hon stod, såg han även åt andra hållet.
Men sade ingenting. En stund var det precis på det viset.

Det förflöt exakt tre minuter, trettioåtta sekunder
och skulle kunnat vara tyst ännu några minuter om
det inte kommit ett som tveksamt….
- Känner vi varandra?
- Inte än.
Det blev tyst igen. Den här gången varade tystnaden i…
betänk att det är viss trafik på den där bron, av bilar
av litet olika slag och storlek, det går till och med buss

där ibland. Vid sidan där de själva stod fanns det närmast
räcket ett stråk för gående och närmare trafiken var
området avdelat av ett gatan vitmålat och slitet streck.

Det utgjorde skillnaden mellan cykeltrafik och gående.
Den här gången varade tystnaden i samtalet
mellan dem båda i nästan två minuter.
- Du, vad tror du att du sysslar med?
- Vad ser det ut som?
- Teaterversionen av någon med kastspö,
vilken söker få en fisk på kroken.
Bara att du verkar sakna ett spö att kasta med.
- Jag övar inför premiären på en pjäs som inte blivit skriven än.
- Du vet väl att fiske kräver fiskekort i den här delen av staden?
Gossen grävde nu baktill i byxan i en av fickorna där.
Till slut dök handflatan upp igen och innehöll något.
- Du menar ett sådant här?
Handen höll ett osynligt kort från Stadsbiblioteket.
För en fantasifull person kunde framgått av
det gick ut redan tre år före.
- Aaaah, jo nu ser jag det inte.
Men det där är väl ändå lätt begagnat?
- Jag har bara inte förnyat det.
De har ändå nya regler och dagens kort
går i vitt, svart och brandgult.
- Som en lortig gammal flagga?
- Precis, jag har för mig att den tyska trikoloren går i
gult, vitt och svart, men är litet osäker på om det vita
sitter som en vågdelare i mitten.
- Det är en fin dag för fiske, inte blåser det mycket heller,
ens på den här höjden. Hur länge har du stått här och övat då?
Är det inte litet störande med ljudet från trafiken?
- Nej, jag gör en Lynch.
- En vad då?
- En Lynch.
- Jaha, och vad är det?
- Jag är egentligen inte här.
- Inte här, men jag ser ju…
- Det är bara som det ser ut.
I själva verket befinner vi oss på en helt annan bro
och med en samling luft bra mycket närmare strömt vatten.
- Vad menar du med det?
- Du känner kanske till den ena bron mellan Gamla Staden och…
- Åh, du menar den som går från södra sidan av
Drottninggatan och Gamla Stan?
- Ja, precis.
- Åh, katten… …och jag som just fått för mig…
- Ja. Men som sagt, det har du nog bara fått för dig.

(Måste ringa en vän som just fått mental fnatt av att ringa
och försöka väcka mig för att jag skall slippa missa ett
program som börjat sexton och fyrtio i ettan i dumburken)