I brist på sällskap köper jag tulpaner.
Mina mänskliga vänner,
de få jag känner
har andra planer
än att umgås med mig.
Blommorna hälsar,
ler och säger "Hej!"
säger inte "en annan gång en annan dag"
och går ut och går
med en annan tant
som är mer som en riktig vän
och inte bara en trött och slokande bekant.
Tulpanerna står i sin blåa vas
är som en oas
mellan vinter och vår
mellan idag och igår,
en vila medan jag väntar
på vänskap som består.