Kriget skapar nya vägar
vi går i skuggan av ensamma träd
sveper in oss i dimma
för att värma oss bland slöjorna
då dammet lägger sig
efter plåtskodda fötter
kan vi skymta gränsen
någonstans där framtiden finns
om de inte hunnit bomba den
Marschen fortsätter, passerar
skolan apoteket och kyrkogården
som är fullbelagd, den sista gapar
ångestfull mot himlen medan
gravgrävaren skyfflar jord över kistan
Vi tar farväl av våra festkläder
och platåskor
du och jag ska inte stanna, vi har inte
tid för någon siesta
alla de som inte hann packa ner vatten
då bomberna föll måste få vatten
för de ska orka fram till gränsen
vi lämnar bakom oss larmet
de lemlästade kropparna
ögon som brustna ser mot intet

Vem uppfann kriget, var det Satan?