Det var en gammal man som en gång sa att välmående var en kombination av god hälsa och dåligt minne. Min fråga lyder därmed: mår jag bra?

I detta nu lyder min prognos ungefär så här: Jag är konstant trött från mitt till synes sätt ganska slappa jobb, jag är förvirrad när det gäller tjejen med all potential, jag fruktar att dagen då en av mina bästa vänner ska flytta, jag känner oro för framtida studier och är i största allmänhet ganska ohälsosam.

Enligt den gamla mannen borde jag må ordentligt jävla dåligt men det gör jag inte, tror jag.

Jag antar att mitt ledord i skrivande stund är förvirring.

Jag borde fråga tjejen vad det är hon egentligen vill.

Jag borde hacka mer på antagningsnämnden.

Jag borde göra allt i min makt för att få min vän att förstå att hon inte kommer få det bättre dit flytten tar henne.

Jag borde vara mer aktiv i människorrättsfrågor.

Jag borde strida mer för en bättre värld.

Men av någon outgrundlig anledning gör jag inte det i detta nu.

Jag tillhandahåller därmed undanflykten om sommardemens och flyr verkligheten ett par dagar till...