Ligger på helspänn

håller andan lyssnar på

ljuden utanför

ser skuggor  mot tältduken

hör krafsande och ett slit

någon rotar i

ryggsäcken i absiden

anspänningen för

stor börjar snyfta ska hans

liv sluta här i väglöst

land  långt bortom all

civilisation vid en

tjärns mörka vatten

under fullmånens sken där

han rest sitt tält för att få

lugn och ro slippa

stadens larm och brus

plötsligt blir det tyst

öppnar dragkedjan stirrar

på ett par ögonvitor

skriker vanvettigt

vaknar upp ur mardrömmen

lamslagen svettig

skrämd av en gren som skrapat

mot duken böjd av vinden

en helt vanlig natt

långt ute i storskogen

spelar sinnena

honom ett spratt inget där

bara hans egna rädslor

för det okända

finns inget försvar går ut

tänder en eld för

att skrämma spökena på

flykten njuter tystnaden