tack för att du orkar varje dag
när du ser spåren efter tusen fötter
det känns när vingar bränns
och isar brista
en andedräkt så frätande
tonen vibrerar i örat
visst känner jag sorg
allt liv dör i frostens spår
det sköraste skördas först
har funnit många tomma skal
som vind berört och belånats
en stor sanning
där fattigdom är som störst
mättar inget hunger och törst
en människa
som älskar sig mest
förväntar andra ska buga sig
den som inte gör det
får räkna med
torkan svår
intill ett nytt år