väver dagen tidens vatten
den längtar solen ska storma fram
bryna vinterns trötta ansikte
så isen spricker upp och tinar
Inte dags ännu säger vinterbleka
kisar mot mollstämd himmel
de vita björkarna står bortglömda
drömmer om vårfruns kläder
då skiraste grönska sveper om vita midjor
och fåglar bygger näste

bland svajande hår