Det omöjliga
lämnar vi och bojorna faller
Du måste få ledigt finna ro
Nu nalkas tiden då garden öppnar
allt det livsnödvändiga
Du skrev du var tacksam
att du överlevde
Samma säger jag
Du mår bättre då finns en mening
alla de jag trodde gott om
där suckar jag
Om det inte vore för din skull
hade jag aldrig satt min fot igen
alltmer jag läste förstod jag
Gråter än
saknaden ska vara
svepningen graven min

Det onödiga säger vi inte