slog amaryllisen ut sina vingar
nu står den i fönstret som en eldslåga
den räknar varken timmar dagar
eller sekunder
den lever tiden den har
och är lycklig

den jublande sången stiger mot taket
var det doften av vår som fick den att spira
och spränga skalet
kanhända den fått vila tillräckligt
och dropparna jag gav den
fick den att vakna

så lika allt levande