har vänt kappan många gånger
av fodret bara trådar kvar
suttit i kloster och skrev mina rader
blockeringar följdes av
arga miner och ångest
förståndet kan inte
förändra andra, viker av
fokuserar på föreningen
den ger mer än den tar
den som borde fått bli sedd
värjer sig, trots dödlig sjukdom
förstår de har varandra
vill leva varje dag, utan bli påminda
med vemod ser vi dem försvinna
visst värmer det
dessa hjältar i vardagen
de ger hopp om vår jord

det var när jag tolkade runorna
som jag långsamt vittrade sönder
det var då himlen som var blå
ändrade färg till grå
föll reste mig och föll otaliga gånger
När jag spred ut korten och förstod
allt smakade sten och kofta
vid tanken på alla svek du mött
tacksam över vi lever
och koltrasten åter börjar sjunga