Att se människan
gå över minerad mark
ändå ingenting händer
ser då klart människans
fotsulorna lämnar fjäderlätta avtryck
och blommor växer i dennes spår
så borde människans väg vandra
istället för att döda varandra
fast det var för mycket begärt
fredsduvan frös till is och dog
Såret i handleden läktes inte
de tatuerade siffrorna
minnet från gaskamrarna
allt mycket prydligt
kant i kant
som liv och död