Aldrig glömmer jag dig
i solens dal har du strövat
samlat tankar i ditt knyte
Ofta gick du ensam längs stigen
inte visste jag dina vägar
men anat dem ändå
oavsett de går över tusen breda fält
och trägen knappt dem nå
För att andas fjälluft
sökte du dig mot höjderna
tänkte länge och väl
vad finns bakom varje liten prick
därnere i det oändliga
ibland kan det vara
det du aldrig vill möta
än de tålamodet nöta