inga glädjelätta moln

lade en strimma i törstande händer

inte ett snäckskal

gick att finna över himlens ängar

ingen seglare kunde stiga i land

bland himlens sand

de jordbundna blev döpta

av det heliga vattnet

som föll över deras böjda nackar

de stämde upp i en lovsång

våren speglade sig

i vattnets glas

ändock naran ännu blåser