Bland taggiga snår
har någon placerat sågen
Och travat veden
i prydliga högar under tak
Pinnveden för sig

Ett torp vi ofta passerar
på vår väg in mot skogen
Där jag av någon outgrundlig
anledning alltid börjar tänka
på pipande små möss
som kan ha tagit sig in i torpet
Så sällan som någon är där

Ja till och med råttor
av modell större

Känner mig plötsligt
obehaglig till mods
Och själv mer lik en stadsråtta
fjärmad från naturen
Annars är det ju ett trivsamt
litet torp med gamla anor

Men det är ändå mössen som
bekymrar mig var gång jag passerar
det anrika torpet

Av någon outgrundlig anledning