Daggen som en spindels nät
över tuvans gröna fuktiga strån

Morgondiset
och kylan ännu huttrande
i solens första svaga strålar

Så minns jag en av alla
tidiga stunder av diffus
vakenhet
Innan ni vaknar

Ni som glömska av tid
och rum sover ännu en stund

Då jag huttrande ser
daggens genomlysta prismor
glänsa klart
genom immiga andetag