det skiner så förunderligt

kring ditt hår och panna

den bågiga månen

när över backarna

du står och lyser

genom vårliga slånen

Det är när jag vet

du med starka ben går

som jag vattnar jorden

med glädjetårar

ibland vill jag inte leva

saknar tiden då vi

talade med varandra

vad finns meningen

med plåga människor

skilja dem åt

med ett Alexanderhugg

blödande sår aldrig läker