Det kom en vandrare
längs den dammiga vägen
trådslitna kläder lappade skor
och ränseln på ryggen
de få pinalerna skymtade genom
det tunnslitna lädret
Då han började sin vandring
var det vår och ränseln
han bar var av gyllene läder
präktiga kläder blänkande skor
men sist han var sedd
släpade han sig över tunet
och det var höst
han var ganska sliten vår bror
efter dagar och nätter
vandring från norr till söder
Visst betyder ägodelar mycket
men knappt för den
som vandrar från gård
till stuva
för sitt uppehälle få.