Föryngrad spökstad.
Det som kittlar och samtidigt tittar på.
När jaget raseras.
Då även tystnaden får stryk.
Blekare än strändernas snäckskalsvita hymn.
I samma takt som döskallefjärilen slår ut i full blom.
Saknaden river mer än frusen taggtråd.
Leker med tanken om hemligheter.
De som rinner genom rymdens hav.
Sakta stilla långsamt.
Bokhyllans tomma gap väntar hungrigt på
sina kriminalromaner.
Ju oftare förvandlingen genomförs.
Desto oftare hon försvinner i den kritsvarta botten.
Somnar med känsla av sönderblekt tillvaro.
Men drömmar av oss, för mig närmre.
Blåser ut hämndens födelsedagsljus.
Kvar blir livets tårta.
Färdig att börja skäras i.
Vem vill börja?