Så dålig självkänsla.
Att det bränner.
Sönder.
Att ändå vara.
I en och samma människa.
Vilken årstid är det då?
Jag bara undrar.
Vingklippta känslo segel.
Barnskrik i tystnaden.
På promenaden.
Hemifrån.
Någonstans någonsin någongång.
Samma insikt.
Lockar även ljuset.
Tindrar över jaget.
Och helheten.
Är en del av drömmen.
Med stolta steg.
Stig av vita snäckor.
Vilsen i skymningen.
Då tankar domnar bort.
Huden känner ännu mer.
Sminkar över regnet.
Fyller dess tårar med täckande concealer.
Svartaste eyeliner.
Över havsblå videung.
Läppstift av blodmåne.
Skingrar tankarna.
När världen återvänder.
Så även jag.
Så även jag.