Vilsen utan att vara.
Den egna brisens tundra.
Närsomhelst om och om igen.
Även om stunden i sig underbar.
Men inte som grottans fuktiga väggar.
Där silverpläterade drömmar uppfylls.
Men piskans regn i påfågelblå viskning.
Kryper ihop och förstår.
De monarkfjärilar i fångenskap.
Lyssnar till syrsornas hånleenden.
Men stillar oron med att låtsas vara.
En del av paralyserad verklighet.
Om natten kunde vara mer förlåtande.
Det inre överger sig själv.
Imorgon ska jag bli en annan.
Imorgon ska jag bli mig själv.
Men idag en kopia.
Den inre tvillingen.
Fast vädursbarn jag är.
Ser förvandlingen blomstra.
Spetstyget mot huden.
Kvinnlighet.
Behagligt nästan drömskt.
Jag färdas.
Till en tid.
Till en plats.
Nu.