plötsligt känns livet inte längre som en potatis
mera som en glad stork stående på ett ben i en sjö
där fiskar sprallar under ytan
vi har alla våra fel, även jag mumlar han
slätar de tilltufsade fjädrarna
faller plötsligt omkull med ett skvättande plask, varefter
alla försvinner bland vassruggarna

alltid trevligt när någon visar sig som den är
och näthärvorna reder ut sig
Landvinningar är när vi tittar i handflatan
och läser livslinjerna
somligt utstår vi med kärlek
annat inte