Ibland behöver jag rosenblad.
De ligger på bordet, här bredvid mig.
Rosendoften smiter in i min näsa, ödmjukt.
Jag vill känna, nästan smeka, bladen.
Stryka med fingret försiktigt, försiktigt.
De känns som siden, sliten linneduk och sammet.
Färgen är rosa, nästan röd. Mina ögon vilar.
Bladen är som en skål för tårar.
Daggpärlor, säger någon, men det är salta tårar.
Rosen läker mig, gör mig hel, gör mig glad igen.