I min fantasi är 'att sitta i fängelse'
som att gå in i en gång
utan dörrar till rum på väggarnas sidor.

Gången är en labyrint
som det tar åratal ibland
att komma ur eller i alla fall till en

sorts mitten eller en annan utgång.
Det hjälper inte heller att alltid
'hålla till höger, Svensson'.

Labyrinten är helt enkelt ingen labyrint,
eftersom det är ett missförstånd någonstans i livet.
Inte heller hjälper det att 'ta två gånger åt vänster

och en gång åt höger.
Eftersom gångarna ändrar karaktär ibland,
allt eftersom. Så om livet

'inte är vad det verkar vara'.
Varför skulle det vara annorlunda
med andra saker på andra platser?

Livet är som kärleken, föränderlig, mytisk,
märklig, märkbar, en serie gåtor
utan riktigt fungerande svar.




(Texten har legat av sig i utkast sedan 2022 06 22)