Förtroende och anpassning i orostider
sätter villkoren på plats
där sitter vi som hunden, räcker vacker tass
nu måste livstycket vara extra slitstarkt
klarspråk lär ingen få, kunskaper
skaffar vi oss ändå
den rostiga cykeln är numera skrotad
gamle rektorn på gymnasiet brukade ha enskilt samtal
med obotliga elever
hör ännu hans svavelosande eder

älskade uggla

att läsa andra ger både glädje och smärta
vill somna under trädets fot
tills jag där slagit rot
om jag kunde klippa mitt hjärta
i strimlor gjorde jag det
Varför skulle jag möta så mycket sorg
mäktar inte bära allt
vill inte läsa banden kväver mig
golvet skakar
då jag lyssnar hör jag
ångest sorg ensamhet
Vad är tillit för sällsam krydda?
Åren vi gått jämsides klokuggla
älskar dig som mig själv

Många här tycker om att läsa
efter alla märkligheter
kan varken ge dem glädje eller lycka
enbart en kommentar ibland