så hårt tvinnade varje fiber
det gav en
slitstark tråd
vävstolen dunkade
bilden växte sakta fram
då konstverket var klart
hängdes det upp på väggen
många passerade
kommenterade
det märkliga var
ingen kunde
med säkerhet berätta
vad de verkligen sett
för alla såg olika
var det deras drömmar
som betraktade dem
från väggen
Vad vore vi
utan våra drömmar
att gå emot
då livet värker