Om du vet vad en rävsax är,
så vet du nog att jag sitter i den.
Det är visserligen emot min princip
och fasta vilja att känna hur jag
lurats in i en sorts fälla.

Det vill säga som i exemplet med mannen som
visserligen vill en sak, men som för att det
skall bli verklighet måste acceptera
att han i så fall samtidigt måste göra
en annan sak för att få det så som han vill ha det.

Egentligen så vill han både ha 'kakan' och samtidigt
'äta kakan'. Vilket verkar på en gång såväl lockande
som inte. Vilket verkar på en och samma gång möjligt
och omöjligt. Jag behöver citron för att överleva,
men jag vill kunna ha den som tavla,

inte som nödvändig del av min dagliga kost
och proviant. Som den till sjöss gående människan.
Tänk om jag ändå kunde gå in i en öken
och stanna där. Istället måste jag passera genom
en öken för att ta mig från A till B.

Men å andra sidan, efter tre dagar i öknen
kan jag gå med på att bita i en citron
och även mätta min törst med vatten.
En riktig soppa har jag hamnat i
och nu måste jag vara listig som en räv...





(Som du kan se av bilden,
är den fotofierad i Karlstad i augusti 2008.
Allén framåt leder till Karlstad stadsbibliotek
ute vid Sandgrund, om någon nu skulle vara
nufiken på den saken)