Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Bild: Margit Grell


Sten

Du bär genom tiden, förbinder ditt fäste
famnar skuggor där solen lämnar
du är stor du är liten
du är månstenen i min hand
spröda dina skärvor
magman din resonans
i dina formade skålar
döper jag mina barn
över stråken av årtusenden
du vilar i hela din skepnad
medan fossilerna sakta vaknar


Fri vers av Margit Grell
Läst 293 gånger och applåderad av 22 personer
Publicerad 2022-07-16 11:28



Bookmark and Share

    Johannes Khawsho
De som säger att sten är död materia borde läsa denna livfulla dikt
2022-12-28

  Peter G VIP
vilken fin och inspirerande dikt om stenar!
Dessa fascinerande tidsresenärer som varit med sedan tidernas begynnelse! tänk om de kunde berätta om allt dom sett för oss!

2022-12-06

  Monika A Mirsch VIP
Underbar är din Sten -dikt! Som liten samlade jag som mången annan på stenar - de var mina ädelstenar av bästa sort. Stenen är förunderlig!
2022-07-19

  Marita Ohlquist VIP
En fin text vars innehåll förstärks av det fina fotot.
2022-07-18

  Kajan VIP
En text med tidlös tyngd, stenen som ett fundament för människans liv på jorden, och här finns även en klang av evighet.
2022-07-18

  Lottie Ålhed VIP
Fantastisk dikt och bild
2022-07-16

  Kungskobran VIP
Fantastiskt dikt om stenar som talar till oss
2022-07-16
  > Nästa text
< Föregående

Margit Grell
Margit Grell