aldrig nog kunskaper
människor får
mycket den behöver
för inte riva ner
det andra byggt upp
bara sorg då vi sprider

hur kan den
som mager om kinden
ändå inget förstår
kan den känna lycka
över kornen den fått
då ödegårdar gapar tomma
ensam sörja den över tingen
lien skördar varje korn
på grannens åker
som ömsint vattnats
säden växte till ax i solen