Du drömde att du var ute och simmade i en sjö. Du var ensam i den drömmen och du befann dig i det våta. Plötsligt låg du och sov i en säng och det var vatten bland lakanen. Din blick gick till väggen och en tavla. Tavlan föreställde ett hav. Det rann vatten ur tavlan och det vattnet hade stigit upp till sängen du låg i. Så vaknade du badande i svett och i en mardrömslik rädsla. Du sökte tavlan på väggen och där hängde mycket riktigt en tavla. Den föreställde en bit av vattnet, omgivet av ängar på båda sidor om en å som ledde ut till en sjö. I båten som var någon sorts eka, satt en människa som gjorde sig klar att fiska. Det rann inget vatten över ramen och in i rummet du befann dig i. Bilden i tavlan var målad som en akvarell och var inramad med en plan yta av glas. Tavlan var målad av en kvinna du kände och hon hade signerat den med sina initialer. Det var en tydlig bild och du tyckte om vad du såg. Kvinnan som målade tavlor du hade ett gillande för, målade litet allt möjligt av natur. Det som kom igen ofta nog var skog, litet olika träd, vattendrag, ibland en eka och ibland en fiskebåt. Hon hade även målat i olja eller akryl. Då kunde det vara betande hästar i en hage. En tavla föreställde en karavan med kameler i en öken. Det kunde vara litet olika årstider och träden var ömsom kala och ömsom klädda i löv eller där var barrträd med inslag av lövträd. Även din far hade sysslat med att måla. Men eftersom han var död numera så fick du nöja dig med att se de få tavlor han målat medan han levde. Dina föräldrar höll på med litet av varje och de var mångsysslare på det viset. Även dina syskon höll på med olika sorters konst, samt lekar och de kunde brista ut i sång som helst plötsligt. Själv ritade du istället för att måla och du försökte ibland dig på att sjunga, men visslade hellre litet olika melodier. Du vet, den där sorten utan munspelston.





(2022 08 08)