Likt drömbåge spänd
på svassande klackar
och fina manér


Somliga tillfällen sköts
alla goda råd åt sidan
hon sin egen ledsagarinna


Men när tidsrymden
sjöng upp till storm
blev tillvaron
ett frostigt tecken


Plötsligt ögonblicket
strävt som ensamheten
med väntans lanternor
fullt påslagna


Komfortzonen
blev ett vägskäl
hon ett fladderbloss