Himlastormande

kär minns inte längre när

jag var det senast

jag klättrade i träd och

sprang på hustak dök ner i

okända vatten

bubblade av skratt drömde

om dig varje natt

älskade som varje dag

var den första och sista

aldrig kunde jag

ana att jag den känslan

skulle mista när

du tog allt vad jag ägde

utan att vända dig om

förnuft och känsla

går alltför sällan hand i

hand ibland minns jag

de lyckliga stunderna

kärlek starkare än hat