I världarna
vid sidan om

Dansar andar
kring

När du tycker dej
se ansikten
I nästan ingenting

I kaffesumpen
eller i någonting
du själv spillt ut

Eller mot en vägg
Där någon plötsligt
synes titta ut

Allt det där du ser
i tingens yta
som vagt står ut
som en kontrast
Är väl bara ett utslag
av din egna fantasi

Men har ändå döpts
och namngivits
Med termen pareidoli