Snart står vi på ruinerna

av det som en gång var

som skövlats av maskinerna

som rullat över Saar

Snart står vi vid det gamla hav

vi förorenade

Vi ser en kista i en grav

Vi är försenade

Snart är det dags

att ta farväl

och gå åt skilda håll

Jag ligger som en klubbad säl

och sången går i moll

Att både vilja äta kakan

och behålla den

går inte an

Det vet du väl

min käre gamle vän?

LARZ GUSTAFSSON 220917