Torkar bort tårar.
De av livets lycka.
De av livets sorg.
Kvar blir ett slags lugn.
Bortdomnade stunder.
En stilla närhet.
Osäkerheten förökar sig.
Blonda minnen avtar.
Håller kvar vid känslor.
Ute viner verkligheten.
Är jag en del av den?
Eller är jag bara en
statist i livets dagbok?
Smaragder och rubiner,
de ädelstenar glittrande
som sig själva.
Närmar mig svaret.
Svaret svävar i blindo.
Trevar mig fram i mörkret.
När ljuset tänds.
Tvåsamheten.
Är allt.