Måne går sin ban
ser genom tidens garn
han står stilla en stund
grubblar över
Aporna på sin tid var kloka
de såg mot ansiktet mitt
och log så blitt
förnöjd jag vandrade
människan strider nu om sitt
bryr sig inte andra
gärna de klandra
Och även på min yta
lämnade de spår
undrar hur framtiden mår