Mitt i allt
blev det plötsligt kallt
glädje och sorg
blandas i samma krus
ändå vetskapen
slocknade våra ljus
vår vän gick ur tiden
och vi fanns inte där
enda trösten
hon somnade stilla
ville inte bli störd
hade inte tid vänta på oss
då resan började


Rapport från
Mellan vita lakan