frusna samlas vi kring elden
sträcker fram händerna
och värmen sprider sig
det röda och det vita
öppnar dörren till vårt inre
Då glöden börjat falna
tar vi ett vedträ och ett till
för elden ska ta sig
Som av ett mirakel
kan vi dansa en fandango
över det knarrande golvet
det är då vi börjar att leva igen
efter vi näst intill
varit döda