Det pulsar en man med nattkappan vid
kroppen så snävt sluten intill hjärtat där
det lyster en gammelman till att vandra
så långsamt stapplande så förunderligt nära
livets gång och avlägsna landamären

så fluktar en näve under pannans strån
mot horisontens rand och bjuder sång
ur insjunket bröst spira innerliga toner
som ännu ljuder som halsades som ung
då oskulden var salig och ännu så betrodd

nu gänglig ung man studsa
längs vägdamms rand och slänt
naken står han värdig att dyka ner i djupet
så tillitsfullt han blickar intill vågors svall
där livets skiften blundar och äntlig vilar