dropparnas band gör mönster
då pärlor faller en efter en
skriver även historien under huden
etsar
ljus och mörker
i motljuset
får varelserna liv
i dansen ser vi mönstret

vi sipprar bort så fattiga
då hopp och tro på människan vissnar
dagens virtuella verklighet
skapar jaget i centrum
kärlek kröner inte sin panna med guld
ändå dagen och natten huld
många knaprar på andras hus
trampar på sårets hinna
då uppenbarar sig träden inte
och natten blir mörk utan stjärnor

vävandets konst kräver mycket
det finns många sätt förminska en människa
frågan kvarstår, vems rätten är
skada endaste skärva

varpen får många brokiga färger
och avståndet mellan trådarna glesa
acceptera andra som de är
en stor bristvara som i längden
kan bli mänsklighetens fall
broder slår broder till marken
världar går under

Titanic till botten...askan blir kvar

i månskenet går en ängel på vakt
utmed livets stränder
kring visorna du sjöng mig till livet

älskade klokuggla tack