Medan stigen vandrade
jämsides rynkan i pannan
fladdrade obehaget bort
I fjärran hördes
minnets träskodans över löven
det doftade höst
ett stänk knarrande snö
snöbroddar blänkande is
Minnet knackade på och steg in
Omringad av sol
landade en uggla på min axel
Jag minns
de goda stunderna

de tröstar mig då dag är natt