Sprättade upp brevet hon lämnat efter sig. Hade funnit det skrynkliga kuvertet i byrån, då jag letade efter hennes sista vilja. Strök varsamt över papperet och miraklet hände, varje skrynkla slätades ut under mina fingrar.
Brevet var inte igenklistrat, vek upp fliken och drog ut de vikta arken. Räknade dem och håret reste sig efter ryggen, antalet ökade medan jag bläddrade. Högen var redan tjockare än kuvertet svalde. Tungan växte i mun, den kändes som läskpapper. Det svindlade framför ögonen, här fanns det som inte går att förklara, somliga påstår att älvor och tomtar finns. Andra säger omöjligt, väsen föds enbart ur fantasi drömmar och sagor, eller kan det vara en överlevnadsstrategi?
Kan det vara så sanningen var så fasansfull att orden krympte och då de släpptes fria växte de till vad de var avsedda VERSALER, som ropade ut sin smärta. Hjärnan söker rimliga förklaringar till allt, som inte går att förklara. Det oförklarliga finns inte. Barnet växer upp överger dockskåp brandbil och Nalle Puh. Leksakståget och järnvägen ligger i en kartong. Den lille pojken växer upp, minnet bleknar i bruset från vardagen, hela världen blir samma fyrkantiga kartong där de vuxna finns.
Livet har ordnat det så orättvist att många blinda inte tänker på att barn och en del människor är sköra som glas. De flesta tar hänsyn till barnet, men varför behandlas den vuxne sköre annorlunda. Därför finns det människor som går med livslånga sår, där det sipprar blod det minsta lilla.

Det var en gång en man med stor makt, han regerade sitt rike som "en spindel. " Det går även att likna honom vid en direktör eller en general som bestämmer över sina underlydande eller en schackspelare som flyttar människor som pjäser. Med tiden kan makten bli cynisk där allt ska ske efter den egna viljan, den vet ju bäst. Det sämsta med makten, den bär även på en ryggsäck och den gör så att en människa lätt kan bli blind inför andras lidande, den blir även fartblind.

Professor behöver ingen vara för att inse den van få sin vilja igenom blir med med tiden blasé, inte ens de som finns där - vänner eller tjänare - kan få den på gott humör. Nickedockor som aldrig säger emot blir i längden ingen stimulans. Hjärnan behöver motivation och då inget motstånd fanns, blir den ena dagen som den andra. Tänker mycket gör väl de flesta även den med makt och vandrar då i minnets korridorer.
Var det sex år sedan han isolerade Peter Pan, som envisades gå vägar. Ett missnöjt mummel lägrade sig över hans panna, inte nog med han slösat sina bästa år, för att hjärntvätta honom och vad hände.

Nästan ett helt år envisades han och sjönk djupare ner i depression. Och efter alla ansträngningar han gjorde grävde ner och förvanska sanningen. Vad hände - han vägrade komma tillbaka till fadershuset efter allt han gjort för honom. Och som lök på laxen, dansen han anordnade och alla som köpte sig en biljett för en vals med Peter Pans följeslagerska Tingeling? Ingenting hände tiden rann ut med avloppsvattnet. Och allt för att denna Tingeling hade magiska krafter, han fnös upprört och sparkade på bordsbenet, så det tippade över ända och den kostbara Mingvasen föll med ett brak i golvet och sprack i tusen bitar.
All hans polityr och välsvarvade svada var ett minne blott och då han som en femåring fick ett raseriutbrott, skakade kontoret och hans anställda darrade då de hörde Tor och hans bockar skena över himlen.

Det är väl så då vi gräver gropar för andra kan även syndaren själv falla däri. Den brännbara frågan hur många trasiga människor har betalat skulden och alla ruiner som måste byggas upp igen efter Putin bombat staden.
Makten korrumperar och den som inte har rent mjöl i påsen, kan lätt bli berusad och glömma ansvaret som följer med makt. Rättvisa och ansvar sjunker sorgligt nog till botten.

Önskar mig en önskan att aldrig behöva bära mera bördor än mäktar jag redan gjort. visst är det synd om människor som trampar i vredesmod. Men ömkar ingen.