Det faller kristaller av skört glas.
Så fint att det blir till dis.

Dis som övergår i dimma.

Dimma som lägger sig tung och tjock.

Tjock som en stor blöt filt över äng och skog.

Skog som påminner dig om en svunnen tid för länge sedan i din barndom.


Barndom, vad betyder det för dig?

Är det en trygg vagga eller ensam vandring.

Vandring mot att bli stor. Klara sig själv.

I en värld av där ingenting är givet.

Givet, är väl också livet?

Så länge vi lever.

En dag tar det kanske slut.

Så lev.

Lek.

Idag.

Innan tiden hinner ikapp och tar allt ljus.