Men hon såg inte.
Hon som en gång var jag.
Sittandes under snön.
I sin egna dvala.
För att finna sig själv.
Bland ett hav av tornugglor.
Hon har tystnat.
För vad är ord.
När kroppsspråket så mycket klarare.
Än spår av äkta fläder.
I dag kände jag regnets asfalt.
Under mina fötter.
Men skatornas dikter vinner.
I samma andetag.
Jag förlorade.
Mig själv.