Jag håller mig fortfarande flytande  

långt där ute på det väldiga havet

men det känns som om benen

sakta dras nedåt mot djupet

jag ser då och då upp mot solen

som nu speglas och reflekteras i havsytan

en falsk reflektion som både förvränger

och förskönar min verklighet

men jag klänger mig desperat fast

där vid min allra sista livboj

just som de ondskefulla vågorna

åter försöker att förgöra mig

men är min egen trygga strand

verkligen så långt borta som jag tror

eller är det bara min naiva stolthet

som förbjuder mig att ropa ...hjälp

Copyright © AndLou