Då kriget omkring oss böljar
vi lappar och lagar
stryker skrynklorna släta
bygger oss ett torn mot solen
där vi krokar arm
med den av rätta ullen

Vi är inga maskrosor mer
vi är solrosor
och räcker oss mot solen
men den som redan äger allt
strävar efter mera
allt manglas ned av Putins arme
och lämnar efter sig
ödegårdar då han retirerar
Alla resta kors ropar på hämnd
under kullen sover i mullen
de som inte fick slå ut i blom
de ansågs inte passande en krigszon