att lyssna på tystnaden lärde jag mig
då jag gick i dina fotspår
När jag ser tillbaka
hör jag bakom allt dessa steg i mitt liv
alla rösterna medan du sov
talade mig till

jag sitter på en bänk
och tänker på åren som försvann
och spindelben satte dig i bann
här, i tystnaden
ur stillheten
blir min dikt synlig

kära alla ni det är bara inbillning
har aldrig funnits något vi
har något fastnat som flugan
på pappret av orden
inget jag kan lastas för

har hela tiden funnits här
för älskad person
ursäkta jag letade efter svaret
vad som hade hänt
och då jag fick det
aldrig sådan smärta tidigare
känt