Kristallsjukans balanserade gnistrande gissel
faller som blöta tjok
under skymningsljusets obarmhärtigt snötyngda himmel

Såpbubblornas neonfärgade speglar
ringlar kring granen till extasisk dans
utan glädje eller sorg i den känslolösa manteln

men med prästkragen utan sans
i den sakrala skrala osaliga sanningen