Genom skogen
längs en kotte stig
med dämpade steg
över mossa mjuk

Vandrar någon
som söker lugnet
i den skog som
andas vindars sus
och havets brus

Den skog som talar
med lågmäld röst
om sinnesnärvaro
hopp och tröst

I en orolig tid som
ibland syns oss mer än
bara svår

Tar skogen till orda
och med sin egna
jordnära ,läkande röst

Tilltalar den vandrare
som i naturen sökt tröst

Bland kottar, stock och sten

Han som fortsätter vandra längs
mossig stig så mjuk och len

Utan att lämna spår