Ett rike där oron betar.
Så småningom den drar sig tillbaka.
Kysser den mark som en gång bar henne.
Tyngdtäcke porlar längs havets gäss.
Står och ser på medans andra lever.
Iakttar den frusna ugglans sång.
Blekare än natten.
Tröstande midvinterdagg.
Somnar trött utan att minnas känslorna.
Förblindad av längtan.
De inre delfinerna söker sig hem.
I en dvala.
Ingen trott fanns.
Inte heller jag.
Utsikt över mina egna skuggor.
Känner huden, någon annan än min egen.
Tätt intill.
Närmre än riktigt nära.
Tårar inte längre rinner.
De bara finns där.
Som ett andra ansikte.
När jag ser henne.
Jag tittar bort.